Hämtat köket

I fredags var det dags, vi skulle hämta köket vi köpt på Blocket. Vi hade hyrt en stor bil, trodde vi, och hade gott om tid, trodde vi. Men det visade sig att vi fick en mycket mindre bil än vi hade tänkt oss och vi insåg direkt att det kanske inte skulle gå att få in allt i den. Därefter körde vi fel. Vi skulle till Kungsholmen och först så var avfarten vi skulle åka ner på avstängd och därefter hamnade vi i fel körfält och hamnade i Alvik. Alltså nästan hemma igen. Stämningen i bilen var sådär. Men sen körde vi en annan väg, en jag kan. Och då gick det bättre.

Vi hade inte hunnit ta ut pengarna och det återstod 9000 kr. Dessa, insåg jag ganska snart, skulle jag få springa och hämta ut ur en bankomat medan Peter och det otroligt trevliga säljaren bar ner alla delar till bilen. Jag kände mig lite stressad av att stå och få ut 18 st 500 lappar mitt på en gata i stan. Folk har blivit bestulna för mindre. När jag kom till bankomaten var det ingen kö, skönt tänkte jag som inte ville ha folk flåsades över ryggen. Först försökte jag få ut hela summan på en gång men då kom det ut en lapp med texten "enbart 5000 kr per uttag". Jaha, ett nytt försök och denna gången på 5000 kr, och nu började det bildas en kö bakom mig. Maskinen var ganska långsam och när 500 lapparna kom ut så försökte jag knöla ner dem i min handväska samtidigt som jag tryckte in kortet igen. Medan den tänkte kring min begäran att få ut 4000 kr till så såg jag bakom mig en lång ringlade kö. Jag väntade mig att det när som helst skulle komma någon framhoppandes och rycka min väska. När jag klumpigt tryckt ner alla pengarna i väskan och såg tre biffiga killar som kom ut från Konsum och gick mot det håll jag skulle. Jippie tänkte jag och traskade brevid dem som om vi var ett sällskap. Dumt att man inte kan känna sig trygg men dumt i sig att gå runt med så mycket kontanter.

När jag väl kom tillbaka till bilen hade de fått in en del men inte i närheten av allt och Peter såg inte lycklig ut. Han sa att det aldrig kommer få plats och vi hade nu inte mycket tid kvar. Och vi som skulle åka med allt ut till Ekerö, för förvaring. Men optimist som jag är började jag packa in allt, medan killarna bar ut allt och tillslut fick allt plats, på centimetern. Vi hade då en timme kvar på bilen. Och Ekerö skulle vi inte hinna med om vi skulle lämna tillbaka den i tid. Så då bestämde jag mig för det knäppa: vi kör in allt i vår lilla lägenhet på en gång. Peter tyckte nog att det var lite knäppt men gick med på det. Vi hann hem på en kvart och öste in allt i lägenheten, inklusive ommöblering, på en halvtimme. Och lämnade tillbaka bilen tre minuter innan de stängde. Pust! När vi sen kom hem kändes det så bra och så trångt.

Nu vill vi komma igång så fort som möjligt med renoveringen och måste börja jaga hantverkare. Vi måste ju få hjälp med vattenledningarna m.m. Men först ska pappa och mamma komma på besök och titta över allt och komma med sina goda råd. Det behövs! Och så ska jag fortsätta drömma om kakel... Ska vi våga eller fega?


Såhär ser det ut i rummet just nu... lite trångt blev det.