Äntligen! Det är sommartid och våren är ett faktum. Jag älskar att bo hemma hos mamma och pappa nu den sista tiden och att få njuta av den fantastiska balkongen, tystnaden och deras sällskap när de nu kommer ut hit på helgen. Lite orolig var jag allt för att den långa resan skulle kännas jobbig för älsklingen men han stormtrivs. Det är skönt att komma hit, nästan lite magiskt, och det är verkligen skönt med allt extra utrymme. Jag tog mig friheten att ta hit mina balkonglådor som jag köpte förre året. Såhär fint är det på balkongen på förmiddagarna, senare kommer solen mitt fram vilket gör att vattnet glittrar... Det enda jag riktigt saknar med Bromma är att jag där väcktes av fågelsång från koltrast och här av fågelsång från skator. Kan man locka hit en koltrast på något vis? Och så saknar jag min katt!
Det blev ingen bra bild men såhär fina ser mina fötter ut nu när jag suttit uppe på kvällen. Svullet! Det kliar i tår och fingrar nu när jag svullnar upp. Jag bad älsklingen ta hit vår våg hemifrån, som är digital och som jag gått efter under hela graviditeten, för att kunna hålla koll på vikten. Det kan ju vara en indikation på havandeskapsförgiftning och då är en kraftig viktökning vara en annan avslöjande detalj. Vi ska till barnmorskan på tisdag så om det inte blir värre snabbt så väntar jag tills dess för att rådfråga henne. Men jag kände knappt igen min fot igår kväll. Dock har fotkräm, sömn och högt läge hjälpt så idag ser de mer ut som vanligt.
Idag ska jag njuta av att ha familjen hemma och fortsätta vara "hög" av hostmedicinen. Jag tycker att det är oerhört obehagligt men den hjälper ju sakta men säkert. Är verkligen inte frisk ännu men det går åt rätt håll. Cocillana-Etyfin hjälper men jag gillar inte att vara såhär påverkad. Det gjorde jag inte innan jag blev gravid och nu när man har en bebis i magen som man vill skydda mot allt så känns det verkligen konstigt att "droga ner sig".
