Kliande hud

Sedan i fredags har huden kliat mer och mer. Det började med magen, som ju kliat länge pga bristningar, och benen men har sedan blivit fötter, armar och huvud. Igår var det olidligt och dessutom har Leos rörelser varit mindre starka och inte så många de senaste dagarna. Vi kontaktade BB Sthlm för att få råd. De sa "kom in direkt" och det gjorde vi. Jag fick först lämna massor av olika blodprov, höll på att svimma under tiden. Men 2,5 h sömn och totalhysteriskt kli och för lite matintag var ingen bra grund för blodprov. Sen fick vi gå till BB avdelningen. Oj så trevligt det var där! Massor av personal som hälsade glatt, jättefina lokaler och de flesta andra patienter var så trevliga. Blivande mammor med uppenbara smärtor som skojjade och nyblivna mammor som med lysande ögon sa "snart är ni här". När vi fick komma in i undersökningsrummet fick jag en ctg på magen.

Såhär fint var deras väntrum. Grönt är temat och i taket är det träd... rätt dålig bild men kändes inte som att jag kunde gå runt och fota när det var folk där.

Att få ligga där och höra hans hjärta i 30 minuter var ljuvligt! Det slår så starkt och fint. Jag låg där och försökte låta bli att kliva och tyckte att vattnet kunde passa på att gå och förlossningen starta så att jag slapp åka hem utan bebis. Alla provernas resultat var bra, gallprovet var de tvungna att vänta på då det skulle skickas till huddinge men de skulle ringa idag innan lunch. Om det var dåligt så skulle de sätta igång förlossningen. Fick medicin mot klådan och sen åkte vi hemåt. Jag var så hungrig och trött så att jag mellanlandade i vår lägenhet i Bromma för att sova i tre timmar innan jag orkade ta mig ändå hem.

Väl hemma läste jag innehållsförteckningen på medicinen, och vad ser jag... Jo att det innehåller krospovidon. Fast jag är allergisk mot povidon. Blev orolig, kan jag verkligen äta detta? Som tur är har jag världens bästa apotekare till vän. Hon kollade genast upp hur de olika substanserna är uppbyggda, för det är inte samma sak. Men nej, det skulle jag absolut inte stoppa i mig! Så min glädje inför att slippa klådan över natten försvann.

Jag väntar nu på att de ska ringa från BB för att ge mig svaret på provet igår samt för att få en ny medicin. Samma medicin i en mindre storlek är nämligen utan kospovidon så det borde de kunna skriva ut!

När jag kliar på huden blir det som små blåsor. Det ser ut såhär idag på min armbåge. Som små små ljusa blåsor.

Betydelsen av en bra partner

Äntligen börjar jag bli frisk. Min röst är nästan normal och jag kan sova längre stunder utan att vakna av att jag knappt kan andas. Idag fick jag sova länge och sen sov jag middag också. Det är 24 dagar kvar till bf och jag känner mig så laddad nu. Nu kan Leo få komma när han vill, och gärna snart. Det gör ont!

Idag har jag tänkt mycket på vilken tur jag har. Eller är det skicklighet? Jag pratar om min andra hälft. Om min man som är så oerhört viktig nu. Jag är oerhört bortskämd av honom och det känns ok. Då menar jag att jag normalt har jättesvårt för att få en sådan här lyxbehandling. Men nu känns det ok, det känns bra. Lyxigt. Men jag kan ta emot det. Det tog lång tid innan jag insåg att det är ok att ta emot. Att slappna av och låta sig tas om hand. Och jag vet att många runt om tycker att jag är lat, att jag nog inte är så svag som jag gör sken av ibland och sådär. Men min man ser mig och ger mig plats och tid och omtanke. Och han säger "skit i de andra, det här är du och jag och våra regler."

Hur hade det gått om jag haft en partner som inte hjälpt mig, stöttat, tröstat och peppat? Ganska dåligt skulle jag tro. Allt ont och ömt och jobbigt hade blivit lite för mycket. Sömnbristen för brutal och jag hade definitivt behövt tacka ja till de där antidepp pillren som jag blev erbjuden, och faktiskt till och mer nästan lite halvt påtvingad för några månader sen. Nu kunde jag säga nej. Och när jag hör om kvinnor som är ensamma i sin graviditet och tid med småbarn, med eller utan partner, så blir jag så tacksam. Det värsta måste vara att ha någon som man borde dela allt jobbigt med men som inte orkar, vill eller kan bry sig. Någon som inte ser sin roll. Sin del i barnet. I smärtan och i oron.

Jag får så mycket kärlek. Omtanke. Blir ompysslad. Bara idag kom han hem med fulla ICA kassar med god mat, med hemlig efterrätt och så hade han en överraskning: en bukett med vita liljor, som jag älskar. Igår stannade han hemma från sin innerbandy för att jag hade ont. Och allt med kärlek. Utan suckar eller miner eller kommentarer. Allt är ok. Förra veckan sprang han runt på stan i olika butiker och köpte amnings bhar till mig. Han ringer läkare och bokar tider när det behövs och följer med när jag är sjuk. Tappar upp bad, hämtar dricka, te varje morgon och kannor med vatten på kvällen. Han är verkligen min klippa.

Nu läser han boken Att föda och jag får ofta små sms med frågor "vad har du tänkt kring...?" och det känns så bra att han vill veta, vill förstå, vill kunna. Det är verkligen VI som ska få barn. Det är VI som längtar, tänker, planerar och oroar oss. Det är VI som är det här barnet.

Med hans stöd kan jag säga "min graviditet har varit helt underbar även fast mycket varit oerhört jobbigt fysiskt och psykiskt" och inte "det har varit skit men jag är väll glad ändå längst där inne" som jag säkert fått säga annars.

Tror inte att jag kan förklara med ord vad hans kärlek och stöd betyder. Hur mycket det förenklar och förbättrar.

Jag önskar att flera män/partners skulle förstå hur mycket deras närvaro och engagemang faktiskt betyder. Att vi gör det här tillsammans. Det här med barn och graviditet och förlossning.

Betydelsen av en bra partner är enorm! Jag är lycklig. Jag är kär.

Sommartid och svullen fot

Äntligen! Det är sommartid och våren är ett faktum. Jag älskar att bo hemma hos mamma och pappa nu den sista tiden och att få njuta av den fantastiska balkongen, tystnaden och deras sällskap när de nu kommer ut hit på helgen. Lite orolig var jag allt för att den långa resan skulle kännas jobbig för älsklingen men han stormtrivs. Det är skönt att komma hit, nästan lite magiskt, och det är verkligen skönt med allt extra utrymme. Jag tog mig friheten att ta hit mina balkonglådor som jag köpte förre året. Såhär fint är det på balkongen på förmiddagarna, senare kommer solen mitt fram vilket gör att vattnet glittrar... Det enda jag riktigt saknar med Bromma är att jag där väcktes av fågelsång från koltrast och här av fågelsång från skator. Kan man locka hit en koltrast på något vis? Och så saknar jag min katt!

Det blev ingen bra bild men såhär fina ser mina fötter ut nu när jag suttit uppe på kvällen. Svullet! Det kliar i tår och fingrar nu när jag svullnar upp. Jag bad älsklingen ta hit vår våg hemifrån, som är digital och som jag gått efter under hela graviditeten, för att kunna hålla koll på vikten. Det kan ju vara en indikation på havandeskapsförgiftning och då är en kraftig viktökning vara en annan avslöjande detalj. Vi ska till barnmorskan på tisdag så om det inte blir värre snabbt så väntar jag tills dess för att rådfråga henne. Men jag kände knappt igen min fot igår kväll. Dock har fotkräm, sömn och högt läge hjälpt så idag ser de mer ut som vanligt.

Idag ska jag njuta av att ha familjen hemma och fortsätta vara "hög" av hostmedicinen. Jag tycker att det är oerhört obehagligt men den hjälper ju sakta men säkert. Är verkligen inte frisk ännu men det går åt rätt håll. Cocillana-Etyfin hjälper men jag gillar inte att vara såhär påverkad. Det gjorde jag inte innan jag blev gravid och nu när man har en bebis i magen som man vill skydda mot allt så känns det verkligen konstigt att "droga ner sig".

Elände

Den senaste veckans kamp mot sjukdomen har varit jobbig. Att ha svårt att andas normalt. Inte få sova. Ha konstant ont i bihålor, lungor och magmuskler som får jobba dygnet runt med hostan och bebisens sparkar och rörelser.

Men jag har haft ett ganska så bra humör trots detta. Bara jag fått gnälla och vara ynklig så har det känts ok. Men sen kom det ett pipande/visslande ljud när jag andades och jag kunde inte längre ligga ner alls. Jag sökte på hosta och insåg att OM det var kikhosta så kunde det vara livsfarligt för Leo när han kom ut. Så vi åkte till läkaren som lugnade, det lät inte som det men hon var inte säker så vi tog ett prov. Vi väntar nu på svaret som tar några dagar. Det är en jobbig känsla att inte bara vara sjuk såhär nära inpå förlossningen, fem veckor till beräknat datum, utan att veta att om jag har kikhosta så kan det bli komplicerat.

Jag fick utskrivet ny hostmedicin som jag inte gillar att ta, jag blir så full av den och det känns ju inte bra när man är gravid. Men jag måste bli av med hostan! Sen ville hon skriva ut antibiotika, men det var inte lätt. De få sorter som man får ta som gravid innehåller nämligen ett ämne som jag är allergisk mot. Jag får då utslag över hela kroppen och kliar något hemskt. Så nej, det hoppar jag över tills vidare. Nu har jag haft hostmedicinen i två dagar och det har blivit bättre men jag rosslar fortfarande illa och jag kan inte skratta för då börjar jag hosta. Just det, att inte ens kunna se en rolig film eller prata med någon som får mig att skratta lite mitt i elendet, är väll ändå det värsta. Klart man blir sjuk och att det kan vara tungt. Men att inte ens få bli glad utan att hosta tills jag i stort sätt spyr slem... Det känns tråkigt.

Sen igår började mina händer och fötter svälla. Det kliar och kliar och kliar. Tårna och fingrarna är tjocka som aldrig någonsin förr. Men jag har sett bilder på dem som får riktigt stora fötter. Så det kan komma att bli värre. Jag har ganska länge inte kunnat ha min fina förlovningsring för att mina fingrar svullnade lite från början men igår tog mannen av sig sin ring och gav mig och tusan den satt nästan bra! Och då ska jag säga att våra ringar är vääääldigt olika i storlekarna. Nu smörjer jag mina fötter och händer och hoppas att det inte blir värre.

Såhär fin är inte min min hand längre... man ser inte skillnaden riktigt då min hand är så mycket närmare kameran, men min ring är mkt mkt mindre. Undrar hur lång tid det tar innan jag kan ha den igen.

Gissa när han kommer!

Nu börjar det närma sig! 

Jag tänkte att ni skulle få gissa när han kommer, vad han väger och hur lång han är då. En tävling alltså! Som hjälp på vägen: han är beräknad till den 26 april och min mages storlek följer normalkurvan. Och för er som inte har så stor koll på graviditeter så låter man normalt inte barnet vara kvar mer än 14 dagar över tiden och 7/10 förstföderskor går över beräknat datum. En "normal" bebis väger 3500 - 4000g och är ca 50 cm lång.

Skriv ert namn, datum, vikt och längd i kommentarsfältet. Vore så kul om ni ville gissa!


Här är tre bilder som min mamma tog på mig och magen innan jag blev sjuk.

Glad och stolt blivande mamma!

Vecka 34 och vikariatet

Idag börjar vecka 34. Det är 6 veckor kvar till BF. Det känns som en evighet, fast det kommer säkert "gå fort". Fast för mig får han gärna komma om 4 veckor... det känns mer än lagom tid kvar.

Idag har jag varit på min systers gamla skola ute på Ekerö och hälsat på, jag har nämligen blivit inringd som vikarie dit till i morgon. Syster jobbar där så hon tipsade om att jag fanns när de hade panik igår över hur fredagen skulle gå ihop. Det är en klass i årskurs 3 - 5 och det blir min debut som "fröken" som barnen kallade mig idag. Den vanligaste frågan av barnen var "är du gravid?" och bland lärarna "när är du beräknad?" Alla lärare verkade tro att jag ska föda när som helst, och javisst min mage är väll så stor som vissa får under hela graviditeten men min mage kommer antagligen bli mycket större. Fast jag ligger ju på normalkurva så det är nog inte konstigt och stor är den! Det var flera som sa att de tyckte att det var tråkigt att jag kunde jobba så kort tid för de skulle verkligen behöva någon som kan jobba extra till. Får se hur jag mår i morgon, kanske kan jag hoppa in fler gånger.

Vi får se hur det går imorgon. Jobbar från åtta till ett. Ska bli spännande att se hur trött jag blir. Hoppas bara att jag får sova inatt så att jag har energi. Sov i alla fall både länge och bättre än på länge natten till idag. Efter flera nätters kaos behövdes det. Nu ska jag vila lite, ikväll ska syster sjunga på skolans elevkonsert och jag och Peter tänkte lyssna på det innan vi åker hem. Han kom hem så sent igår natt, halv ett, från att kompisarna spelat nått spännande spel så ikväll ska jag passa på att ta igen alla kramar. Känner att jag saknade honom igår!

Leos första önskelista

Ja, det är ju egentligen min önskelista i Leos namn... Här är den!
Tänkte att det kan vara bra till namngivningen och började öva redan nu.

Nu ska jag försöka sova. Jag sov inte mycket i natt och drömde hemska mardrömmar. Hoppas att natten blir bättre! Håll tummarna för mig. Är faktiskt nervös. Fick panikångest i natt efter den första drömmen. Så nu vill jag sova riktigt gott.

Tips till gravida

Det är mycket som förändras när man är gravid. Några tips till mig själv inför nästa graviditet och andra som väntar barn kommer här.

Järntabletter och vitaminer - de hjälper mot tröttheten.

Amningskudde - underbar att ha som stöd när man sitter, sover, vilar eller bara har datorn i knät.

Nozoil - smörj nästan med det för att slippa näsblod och irritation.

Weledas havandeskapsolja - ha bredvid sängen och smörj magen och benen och höften varje kväll.

Skriv dagbok - jag skriver nu veckodagbok och önskar redan att jag skrivit varje dag i boken jag ju faktiskt köpt för det ändamålet. Man glömmer så fort.

Mjuk bh att sova i - om man har stor byst, som jag, från början blir den enorm.

Läs dessa två böcker av Gudrun Abascal: Att föda och Att möta förlossningssmärtan.

Våga berätta för mannen och omgivningen hur jävla trött du är och hur ont det gör, om det är så. Du behöver inte vara duktig flicka nu. Märk vilka som ger dig stöd och luta dig mot dem. Strunta i vad de andra tycker - de vet ju faktiskt inte hur det känns. De tror bara att de vet. (detta är min viktigaste lärdom och jag tycker att det är så svårt att följa det rådet själv)

Ha allt klart i god tid inför förlossningen och livet med småbarn, man blir tung i slutet och orkar inte gå i butiker och kolla i flera timmar då. Skönt att vara redo tidigt så att man slipper dubbel panik om barnet bestämmer sig för att komma tidigt. Dessutom trevligare för ekonomin att sprida ut inköpen under några månader än att köpa allt i slutet. Vissa tycker ju att det är läskigt att "ta ut" något i förskott och vill inte köpa saker för tidigt och det respekterar jag verkligen. Men för mig var detta det bästa sättet.

Två av mina favoriter!

Galna föräldrar

Lång kö idag till Barnens hus som hade special erbjudanden. Vi stod såhär långt fram tack och lov, men det var säkert 70 - 100 meter kö. Kändes som att vänta inför en rock konsert, fast med barnvagnar och småbarn och gravida magar överallt. I väntan på insläpp började vi prata med en fin familj som stod bakom oss. Och när vi kollat igenom alla erbjudanden och "bara" valt ett regnskydd så var kön till kassan genom hela butiken så att det skulle ta minst 1,5 h tills vi fått betala. Folk knuffades och välte saker och det var vilt. Men så såg vi att den trevliga familjen stod vid kassan och vi kastade oss fram och bad dem köpa den åt oss. Och de sa ja, så mannen min sprang till närmaste bankomat och jag stod och småpratade med dem. De var så söta och ville ge oss 1 kr tillbaka och allt. Men nej, de fick behålla den kronan för timmarna vi sparade. Regnskyddet har myggnät framtill och passade perfekt till vår vagn. Och istället för 300 kr betalade vi 100. Men mest fynd kunde man göra på produkterna till lite större barn, som bilbarnstol och vagn till större barn. Så nästa gång, blir väll i höst eller nästa vår, så ska vi hänga på låset igen.

Idag är Leo "klar" till 80 % och det är 56 dagar till BF. Börjar bli spännande.

På föräldrarutbildningen fick vi testa TENS apparaten och funderar nu på om vi ska hyra en inför förlossningen. Men det är ganska dyrt... 450 kr. Kanske ska testa den igen nästa gång vi hälsar på hos barnmorskan först. Någon som har erfarenhet av det?

Förberedelser

Idag var vi hos barnmorskan och kollade så att allt såg bra ut, vilket det gjorde. Killen ligger fortfarande med huvudet neråt, vilket jag känner men det blev återigen bekräftat. I morgon ska vi på första föräldrautbildningen, en av två tillfällen. Det ska bli intressant att se om det "ger något". Jag kände mig ganska utanför på mammaträffen i december men det var även lite kul att höra andras historier.

Andra förberedelser är alla saker som ska finnas när Leo kommer. De senaste dagarna har jag fastnat på tradera.se och har vunnit flera auktioner. Det blir konstigt när man köper där för ibland betalar man mer för är frakten än själva plagget. Idag kom det första fyndet i brevlådan, en liten body med elefanter och träd. 

Jag älskar mönster med elefanter, jag tror att det är för att jag hade kuddar i mitt barnrum med elefanter på. En rosa med blå elefanter och en blå med rosa elefanter. Men just rosa är en färg som jag inte är så förtjust i på småbarnskläder. Varken till killar eller tjejer. Eller jo, i mönster och i kombination med andra färger kan det vara coolt. 

Men när jag suttit där med tradera så har jag känt att jag inte riktigt har koll på allt vi fått och köpt. Vad vi verkligen behöver. Så nu har jag dragit fram allt till soffan för att nu och i morgon gå igenom allt. Lägga undan det som är i stora storlekar och sen tvätta igenom allt som ska vara till den första tiden. 

Jag längtar till sommar och loppisar och att gå med barnvagnen och leta efter små fynd till vårt hjärta. Det är nått jag verkligen älskar. 

Simma med magen

Nu när kroppen blivit tyngre och allt som har med rörelse känns lite motigt finns det en sak som jag längtat efter: att simma. Dumt nog har jag inte kommit iväg på flera månader. Tills Peter började hos en ny kund nyligen och upptäckte att de där har pool. Så nu har vi två fredagar i rad simmat tillsammans. Det är galet lyxigt att ha en egen pool att plaska, leka och simma runt i. Sist stod vi på händer och jag kände mig lätt som en fjäder. Äntligen. Det känns också som att vi gör något hela familjen, för magen är ju så synlig och nu när det är en liten bula så får den mer och mer fokus. Vi pratar med den och klappar på den. Och försöker förstå att snart är vi tre. Jag hoppas att vi ska komma iväg och simma i dag. Men först tvättstugan. Längtar!

Varför så tyst?

"Varför är det så tyst på din blogg?" har många frågat de senaste månaderna. Kul att ni läser och vill veta hur det går för oss. Och trist att jag slutade. Men självklart finns det en ordentlig anledning: Jag är inte så bra på att skriva om det som inte är det viktigaste för mig. Och de senaste månaderna har något annat varit det enda jag tänkt på: Det växer ett liv inne i mig! Och innan vi hade hunnit berätta för alla nära och kära att vi ska bli föräldrar i vår så ville jag inte avslöja det här och därför blev bloggandet hela liggande i dvala.

Men nu är nyheten ute! Och nu har jag längtat efter att få uppdatera er på vad som händer här hemma! Ni som nu ser fram emot att läsa om bebis fix framöver kommer nog inte bli helt besvikna. Men jag har hittills faktiskt hållit mig ganska bra. Förutom att köpa en amningsfåtölj och byta upp oss till en större säng, med plats för tre, och så är en annan soffa på väg in i hemmet, och och och... Men det är lite för att vara mig!

Så, nu: köket! Vi är självklart inte klara än, ni vet hur man gör: nästan klart och sen vilar man lääänge. Kvar att göra är att välja kakel, fortfarande, och att sätta upp bänkbelysning samt att måla klart luckorna i kökets gamla del. Men! Det fungerar och det känns så skönt! Mer yta och fint! Här är bilder från renoveringen.

När vi rev den gamla delen hittade vi en skattgömma under ett skåp. En hel hög med filmisar, bokmärken och leksaker. Först såg vi bara några under allt damm, men det var en hel del roligheter där.

När allt hade rivits ut var det endå inte då mycket, tyckte jag...

Och sen var det bara att göra rent, laga golvet och taket och väggen, och tapetsera och bygga och måla och dra el och... pust! Tack pappa och mamma för all er hjälp!

Och vårt rum i vår lilla etta såg ut såhär under flera veckor...

Kaos är det mista man kan säga. Bra start på en graviditet... nja...
Kul att vara tillbaka!