Betydelsen av en bra partner

Äntligen börjar jag bli frisk. Min röst är nästan normal och jag kan sova längre stunder utan att vakna av att jag knappt kan andas. Idag fick jag sova länge och sen sov jag middag också. Det är 24 dagar kvar till bf och jag känner mig så laddad nu. Nu kan Leo få komma när han vill, och gärna snart. Det gör ont!

Idag har jag tänkt mycket på vilken tur jag har. Eller är det skicklighet? Jag pratar om min andra hälft. Om min man som är så oerhört viktig nu. Jag är oerhört bortskämd av honom och det känns ok. Då menar jag att jag normalt har jättesvårt för att få en sådan här lyxbehandling. Men nu känns det ok, det känns bra. Lyxigt. Men jag kan ta emot det. Det tog lång tid innan jag insåg att det är ok att ta emot. Att slappna av och låta sig tas om hand. Och jag vet att många runt om tycker att jag är lat, att jag nog inte är så svag som jag gör sken av ibland och sådär. Men min man ser mig och ger mig plats och tid och omtanke. Och han säger "skit i de andra, det här är du och jag och våra regler."

Hur hade det gått om jag haft en partner som inte hjälpt mig, stöttat, tröstat och peppat? Ganska dåligt skulle jag tro. Allt ont och ömt och jobbigt hade blivit lite för mycket. Sömnbristen för brutal och jag hade definitivt behövt tacka ja till de där antidepp pillren som jag blev erbjuden, och faktiskt till och mer nästan lite halvt påtvingad för några månader sen. Nu kunde jag säga nej. Och när jag hör om kvinnor som är ensamma i sin graviditet och tid med småbarn, med eller utan partner, så blir jag så tacksam. Det värsta måste vara att ha någon som man borde dela allt jobbigt med men som inte orkar, vill eller kan bry sig. Någon som inte ser sin roll. Sin del i barnet. I smärtan och i oron.

Jag får så mycket kärlek. Omtanke. Blir ompysslad. Bara idag kom han hem med fulla ICA kassar med god mat, med hemlig efterrätt och så hade han en överraskning: en bukett med vita liljor, som jag älskar. Igår stannade han hemma från sin innerbandy för att jag hade ont. Och allt med kärlek. Utan suckar eller miner eller kommentarer. Allt är ok. Förra veckan sprang han runt på stan i olika butiker och köpte amnings bhar till mig. Han ringer läkare och bokar tider när det behövs och följer med när jag är sjuk. Tappar upp bad, hämtar dricka, te varje morgon och kannor med vatten på kvällen. Han är verkligen min klippa.

Nu läser han boken Att föda och jag får ofta små sms med frågor "vad har du tänkt kring...?" och det känns så bra att han vill veta, vill förstå, vill kunna. Det är verkligen VI som ska få barn. Det är VI som längtar, tänker, planerar och oroar oss. Det är VI som är det här barnet.

Med hans stöd kan jag säga "min graviditet har varit helt underbar även fast mycket varit oerhört jobbigt fysiskt och psykiskt" och inte "det har varit skit men jag är väll glad ändå längst där inne" som jag säkert fått säga annars.

Tror inte att jag kan förklara med ord vad hans kärlek och stöd betyder. Hur mycket det förenklar och förbättrar.

Jag önskar att flera män/partners skulle förstå hur mycket deras närvaro och engagemang faktiskt betyder. Att vi gör det här tillsammans. Det här med barn och graviditet och förlossning.

Betydelsen av en bra partner är enorm! Jag är lycklig. Jag är kär.

En bra start för den nya familjen?

Ett av de saker som jag är helt säker på när det gäller det här med att föda barn är hur viktig närvaron av min man är. För mig så gör vi det här tillsammans. Hans närvaro är viktigare än det mesta annat. Och inte bara under själva förlossningen utan även efteråt. Att få ha honom nära och ta hjälp av honom, att dela glädjen och den första tiden och tankarna. Jag vet att jag kommer behöva sova då, att jag kommer vara känslomässigt upp och ner och framförallt vet jag att jag inte vet hur det kommer vara men jag är säker på att jag kommer vilja och behöva få dela det med honom. Därför känns det så bra att veta att vi kommer få vara tillsammans och bo kvar på BB alla tre. Jag skulle hellre åka hem med min man än att stanna själv med bebisen om det inte krävs medicinskt.

Läste nu i DN att de som ska bli pappor i Malmö inte kommer få stanna kvar längre och att man efter sommaren kommer få dela rum två och två som mamma och nyfödd. Man har nämligen sparkrav.

Det känns helt orimligt och jag förstår faktiskt inte detta. Det handlar ju om det största som händer i livet och en otroligt viktig tid för alla inblandade. Jag förstår att det kostar men då kanske man får höja avgiften? Jämställdheten är frånvarande i detta beslut. Både ur kvinnans och partnerns perspektiv. Och barnets bästa? Nej detta känns som ett bakslag och jag är oerhört tacksam för att jag inte bor kvar i Malmö. Det hade jag faktiskt inte velat, att föda och sen lämnas i samma rum som en främmande kvinna och hennes bebis som skriker och gnyr. Vi är två som ska dela upplevelsen av att bli tre.

Planering av förlossningsväskan

Idag är det 49 dagar kvar och vecka 34 har börjat. Från idag gör de inget för att förhindra om Leo skulle vilja komma ut och det känns som att det då passar bra att börja planera inför vad vi ska ta med till bb. Många saker kan man ju inte packa ner redan nu, men att veta vad man ska rafsa ner i stundens hetta känns skönt. Jag har nu ägnat någon timme åt att läsa andras bloggar och forumlinlägg för att få bra tips och det är många saker som man kan ha nytta av när man väl börjar tänka på det. Ett blogginlägg vad detta som tipsade om att planera, hon hade fått med sig sin finklänning mitt i natten då hon skulle försöka packa och hantera värkar och nervösa känslor samtidigt.

I och med att man ju inte vet hur lång tid varken förlossningen eller tiden efter kommer ta och man helst slipper vara efterklok så tar jag gärna med mig 5 saker för mycket än 5 saker för lite. Vi planerar att bo kvar på "hotellet" efteråt och ta det väldigt lugnt och det blir ju som en "mini semester" och då kan man väll unna sig att ta med lite saker? Här är i alla fall listan, sen om allt kommer packas ner eller ej vet jag inte än men det är i alla fall allt jag kan komma på, skriv gärna om ni kommer på något jag missat.

Mig:

kläder: sockor/tofflor x2, strumpor x 3, mjuka byxor x2, stora trosor x4, amnings bh mjuka och vanliga, stora linnen x2, amningslinne x2 

bekvämlighet: kudde, amningskudden, dräggel/spyfiltar, olja för massage, morgonrock (struntar jag nog i men flera som skriver om det), TENS apparaten

underhållning: spellista till spotify som peppar och en som lugnar, bok, dagbok och pennor, förlossningsboken Att Föda som varit en bibel fram tills nu

praktiskt: mobil och laddare, legitimation, plånbok, alla papper från mvc

hygien: schampo och balsam, tvål, deo, hudkräm, lypsyl x2, bindor, bröstvårtskräm, bröstinlägg, rakhyvel, hårtofsar x4, topps, näsolja, nässpray, fotkräm, nagelfil, tandborste, tandkräm, tandtråd, hårborste, järntabletter, vitamintabletter, öronproppar, mjukt toalettpapper 

mat: favorit saften, dextrosol, godis

Mannen: 

kläder: sockor/tofflor, mjukiskläder, kallingar och strumpor, varm tröja

bekvämt: kudde? 

underhållning: bok, dator med hörlurar och laddare, utvalda filmer och serier 

praktiskt: mobil och laddare, kamera och laddare, videokameran och laddare, kontanter, plånbok 

hygien: deo, rakhyvel och rakgel, tandborste och tandkräm

mat: snacks, mat, dricka, godis

Leo:

kläder: både storlek 50 och 56! body x3, byxor x3, mössor x2, strumpor x3, tunna vantar till hemresan, eventuellt en overall 

bekvämt: filt x2 som vi sovit med några nätter

hygien: blöjor, våtservetter, tvättlappar, kräm, vaselin

praktiskt: babyskydd, napp