Jaha, så var man strax där. Vid den magiska dagen. Då man är beräknad att föda sitt efterlängtade barn. Det känns overkligt fast oerhört verkligt. Jag vaknade av att magen hade den konstigaste formen hittills, han har fortsatt att trycka och trycka hela dagen. Jag tror att han vill komma ut, men min kropp håller envist honom kvar. Helt i onödan tycker jag.
 |
Hur kan en mage ens ha denna formen?
Det blå är mitt linne och bilden är tagen från sidan... Svår vinkel att första, jag vet... |
Min älskade man kom idag hem med en underbar ros som han dansade in med i munnen med tända ljus i händerna när jag badade. Vilken känsla! Kärleken är starkare än någonsin och vi är båda så pirriga och glada inför att vi snart ska få träffa vår finaste.
 |
| Levande ljus och en ros. Ibland är det klassiska det bästa! |
Nu har vi varit och handlat inför förlossningen, kex och nötter och sesamkakor och torkade aprikoser. Samt ett storpack med cola burkar till mannen så att han kan hålla sig vaken. Att köra bil går fortfarande bra men att sen komma upp ur den kräver lite teknik.
Till Leo: kom ut nu älskade unge, vi vill träffa dig nu! Vi längtar så... Vi vill pussa dina fötter och sjunga trollsången för dig, fast pappa har inte helt lärt sig texten än... Du är så älskad lilla skrutt!
