Simma med magen

Nu när kroppen blivit tyngre och allt som har med rörelse känns lite motigt finns det en sak som jag längtat efter: att simma. Dumt nog har jag inte kommit iväg på flera månader. Tills Peter började hos en ny kund nyligen och upptäckte att de där har pool. Så nu har vi två fredagar i rad simmat tillsammans. Det är galet lyxigt att ha en egen pool att plaska, leka och simma runt i. Sist stod vi på händer och jag kände mig lätt som en fjäder. Äntligen. Det känns också som att vi gör något hela familjen, för magen är ju så synlig och nu när det är en liten bula så får den mer och mer fokus. Vi pratar med den och klappar på den. Och försöker förstå att snart är vi tre. Jag hoppas att vi ska komma iväg och simma i dag. Men först tvättstugan. Längtar!

Ultraljudet!

Äntligen! Vi har sett vår lilla unge. Det var magiskt. Helt underbart, pirrigt, fint, fantastiskt. Vi hade valt en mottagning vid Liljeholmen som fått bra respons på nätet och det gjorde vi rätt i. De var så trevliga och lokalerna hela underbart fina. Mysigt med tända ljus och modernt och toppen fräscht. Vi kom i sista minuten för jag var så nervös hemma så att jag stod och hulkade efter att ha försökt tvinga i mig en sen lunch. Men lika glada var de för det. Sen fick vi vänta ett tag, pratade med damen i receptionen som berätta om dem och som var super trevlig. Sen bad hon tusen gånger om ursäkt för att vi fått vänta, hon som skulle ha tagit hand om oss hade blivit sjuk den dagen och därför var det lite oordning. Hon bad oss följa med och vi gick in i ett mysigt rum med tända ljus och mysig stämning, ingen sjukhus stämning någonstans.

Hon sa att de skulle bjuda oss på bilderna, som annars kostar hundra kronor för att vi fått vänta (ca 15 minuter efter att vi själva var sena...) och så satte det hela igång. Jag fick klägget på magen och så plötsligt så såg vi den. Vår bebis. Allt var så tydligt och fint; ryggraden, armarna, fingrarna, benen och fötterna, hjärtat som slog så fint och magsäcken, navelsträngen och det fina huvudet med haka, näsa, ögon och stora skallen. Stor i relation till kroppen i alla fall. Den var helt vild där inne och fick smeknamnet Vilda Bebisen. Hon mätte huvudet och olika ben i kroppen och allt såg bra ut. Pust vad skönt det kändes. En stor sten bara försvann och några tårar kom. Hon var så peppande och trevlig, sa "Kan ni förstå att det är ert fina barn ni ser?" och var hur mjuk och fin som helst. Kan verkligen rekommendera alla att gå till dem, Ultraljuds Barnmorskorna.

Vår bebis! Ser ni handen över huvudet? En liten knytnäve. Mammas näsa?

När hon var klar kopplade hon in dvd spelaren och började om samtidigt som hon spelade in allt. Vi fick då några minuter till som vi nu har tittat på tre gånger sedan vi kom hem. Det kostade 300 kr men var de mest välspenderade pengarna jag någonsin spenderat. Min mamma och pappa kom nu på kvällen och kollade på den och det var så stort att få dela det med dem. Stunden där på mottagningen vill man ha "ifred" tillsammans men sen vill man ju få andra att förstå vilket mirakel man just fått uppleva. Det är oerhört stort. Peter blev jätte tagen och rörd. Det var en stor upplevelse och vi är båda överens om att det var det finaste vi någonsin upplevt i livet, båda två... Kan bara föreställa mig hur vi kommer känna efter förlossningen när lille killen ligger i vår famn... För ja, det är en liten kille där inne! Så fint.

Det är många som har åsikter kring att ta reda på kön innan förlossningen, och vi höll med om detta i början av graviditeten. Vi skulle absolut inte veta. Men sen tänkte vi på det och kom på att när vi träffar bebisen första gången så kommer allt vara så stort och omtumlande som det är, och att då kommer vi verkligen inte "behöva" fler överraskningar eller ens tycka att det känns relevant. Då kommer vi ju få möta en ny människa som ska bli den viktigaste i våra liv. Om någon då säger "det blev en kille" så kommer det mest störa oss. "Som om det har betydelse" hör jag mig fräsa tillbaka. Men nu känns allt man kan få veta om krabaten i magen så spännande och mäktigt. Och att nu få veta är som att få lite mer information om vem det är där inne. För inget förändras ju, vi kommer inte köpa något annorlunda, vi kommer inte se på barnet annorlunda och kärleken kommer vara densamma. Det enda som förändras är att vi kan sluta oroa oss för vilket killnamn vi ska välja om det blir en kille och nu veta att vi måste hitta ett. Och nu har vi massor av tid. Fast redan har vi hittat ett förslag som vi tror på, kul. Sen får vi ta allas kommentarer om att vi inte borde veta, att det är en så fin överraskning vid förlossningen. Men vet ni vad? Det var en minst lika stor överraskning nu! Så resonerade vi och vi är superglada över att vi vet. Det var helt rätt beslut. En liten kille! En påg.

Hurra för denna ljuvliga dag! Den bästa i livet än så länge...

Julbak, marknad och pynt

I helgen har vi haft en riktig julhelg. Vi har tänt ljus, pyntat vidare och bakat pepparkakor och Underbara Claras saffranskola.

Katten Shiva har också fått en fin röd rosett och ser ut som Maja Gräddnos.

I lördags skulle vi ge oss av "tidigt" och gå på Drottningholms julmarknad men drog oss i sängen, såg på julkalendern, hade lyxig brunch och när vi väl kom iväg var vädret emot oss. Det började regna så fort vi kom och blåsten hade varit där hela dagen. Men trotts detta hade vi det riktigt mysigt. Alla utställare var jätte trevliga och försökte peppa upp sig och besökarna genom skratt och små samtal. Vi hittade årets godaste glögg, självklart helt alkoholfri med tanke på den lilla sprattelkrabaten i magen, av en handlare och vi köpte tre flaskor. Sedan smakade vi en underbar senap som jag redan ångrar att vi inte köpte. Med oss hem kom istället nya svampar och en tomte till adventsljusstaken. De är i keramik och super fina.

Där fanns mycket annat jag gillade men man kan ju tyvärr inte ta med allt hem. Sen ökade regnet och vi skyndade oss till bussen. Vi tackar alla utställare för att ni stod där i regnet och spred julglädje trotts att era regnskydd sedan länge blåst bort!

Sedan på söndagen var det dags för bak, men samma sak hände denna dag, varför gå upp i tid när man kan sova länge? Men nu har julbaket genomförts. Pepparkakorna gjorde vi av färdig deg och kristyr köptes klar på tub. Men lika glada var vi för det! Det var super mysigt att baka tillsammans och pepparkakorna blev fina och det var nog första gången vi bakade tillsammans ordentligt.

Designarbete pågår.

Mina dekorationer (till höger) överglänstes direkt av Peter som skrev E hjärta P.

Vi lyssnade hela tiden på julmusik från P2. Fantastiskt att de har två web kanaler som bara spelar julmusik! Vi gillar den klassiska mest.
Här är lite bilder från vårt köksfönster, där hyacinterna nu luktar riktigt gott. Tvivlar på att amaryllisen kommer hinna blomma ut...

De jättefina kanderade äpplena kommer från fina Pernilla, se hennes blogg Bli Min Jäst för recept.

I morgon kommer vi få livets bästa julklapp! Vi ska på vårt ultraljud. Jag är jättenervös och Peter tror att det kommer ligga en stor hög med papper på bordet när vi kommer hem, för att jag har nervösätit upp alla kolor. (De är verkligen galet goda så det kanske kan hända...) Håll era tummar för att allt kommer se bra ut nu!

Sömnlösa 1 December

Natten till julafton kan jag fortfarande ha svårt att sova. Lite barnsligt kanske men det är i vår familj så otroligt mysigt och det känns så stort att få ligga och längta några timmar. I natt hade jag precis sådär svårt att komma till ro, fast det var inte med lika stor glädje, men nu börjar ju nedräkningen på riktigt. För att göra något av tiden tog jag upp datorn och började fixa lite. Digital slöjd julstämning fick räcka när det är mitt i natten, men mest ville jag baka pepparkakor. Så pepparkakor fick det bli.

Bilden är till min vän Pernillas bakblogg. Eller det var min inspiration. Skickade den till henne strax efter tre med en tydlig hint om mitt julfikebehov. Döm om min förvåning när jag nu vaknade till att den låg uppe på hennes sida. Kul att den sömnlösa nattens produktion lät sig väl smakas! Se hennes blogg på Bli min jäst.

Nu ska jag äta fina frukosten som jag ser att min älskling ställt fram åt mig på sängbordet, tack, och se julkalendern. Ha en toppen fin första december alla.

Invigning

Min söta syster var på besök vid kökets invigning och hjälpte till att laga maten.
Vi hade en "köket är nästan klart"-, förlovnings- och inflyttningsfest. Härligt att det plötsligt inte bara var kaos och skåp överallt utan faktiskt trevliga människor som fyllde vår lilla lya.
Och jodå, ugnen fungerade! Syster och jag bakade pajer på löpande band. Precis innan folket kom målade vi luckor, lagade mat och tokstädade. Så kaos in i det sista var det. Pust. Tack och lov för att Syster var på plats, utan dig hjärtat hade det inte gått. Syskon är väll det bästa man kan ha i alla fall?

(Observera den stora bänkytan. Nöjda! Tidigare var det väll ca 20 cm.) Såhär fint blev det. Min specialpaj med äpplen och tomat, systers specialpaj med purjolök och skinka och familjens godaste chokladkladdtårta.

Vi fick super fina presenter också, Peters bror kom med en hel servis i grått och en dunderbra kastrull. Och vännerna kom med ett stort paket till köket (Tack Kia för finfin idé!) med mat och godis och kökstillbehör och allt vilade i ett svart diskställ. Gissa vad vi precis insett att vi måste köpa nytt nu till nya diskänken och gissa vad som passade perfekt? Stort tack alla!

Fick också fina blommor och mumsig choklad av Bella, paketet syns bakom jättepaketet.

Idag vill jag bli klar med adventspyntet. Kom bara halvvägs tidigare och det känns retsamt. Lägger upp bilder på det så fort jag är nöjd. Ha en fin dag alla.

Varför så tyst?

"Varför är det så tyst på din blogg?" har många frågat de senaste månaderna. Kul att ni läser och vill veta hur det går för oss. Och trist att jag slutade. Men självklart finns det en ordentlig anledning: Jag är inte så bra på att skriva om det som inte är det viktigaste för mig. Och de senaste månaderna har något annat varit det enda jag tänkt på: Det växer ett liv inne i mig! Och innan vi hade hunnit berätta för alla nära och kära att vi ska bli föräldrar i vår så ville jag inte avslöja det här och därför blev bloggandet hela liggande i dvala.

Men nu är nyheten ute! Och nu har jag längtat efter att få uppdatera er på vad som händer här hemma! Ni som nu ser fram emot att läsa om bebis fix framöver kommer nog inte bli helt besvikna. Men jag har hittills faktiskt hållit mig ganska bra. Förutom att köpa en amningsfåtölj och byta upp oss till en större säng, med plats för tre, och så är en annan soffa på väg in i hemmet, och och och... Men det är lite för att vara mig!

Så, nu: köket! Vi är självklart inte klara än, ni vet hur man gör: nästan klart och sen vilar man lääänge. Kvar att göra är att välja kakel, fortfarande, och att sätta upp bänkbelysning samt att måla klart luckorna i kökets gamla del. Men! Det fungerar och det känns så skönt! Mer yta och fint! Här är bilder från renoveringen.

När vi rev den gamla delen hittade vi en skattgömma under ett skåp. En hel hög med filmisar, bokmärken och leksaker. Först såg vi bara några under allt damm, men det var en hel del roligheter där.

När allt hade rivits ut var det endå inte då mycket, tyckte jag...

Och sen var det bara att göra rent, laga golvet och taket och väggen, och tapetsera och bygga och måla och dra el och... pust! Tack pappa och mamma för all er hjälp!

Och vårt rum i vår lilla etta såg ut såhär under flera veckor...

Kaos är det mista man kan säga. Bra start på en graviditet... nja...
Kul att vara tillbaka!

Helgens upptåg del 1 - cirkus

I helgen hände mycket. Och det slutade med en förkylning på söndagen (som håller i sig idag med, snörvel).

Är så nöjd med att min kamera nu återigen lever, så att jag fick med mig några fina bilder. I fredags var vi på cirkus på Gärdet. Det var kul, länge sen... Men det kändes lite gammeldags, tror faktiskt att det var meningen... eller? Och det var trist med könsroller och könsuppdelning. Alla tjejer på scen hade bara korta korta klänningar, ja egentligen inte ens det, och sen såg man halva rumporna. Men jag försökte ignorera det, som ni kanske förstår gick det mindre bra, och njuta av allt istället.

Här kommer massor av bilder...

 Vi kom i sista minuten men hann i alla fall. Röda mattan och fina skyltar.

 Självklart vackra hästar.

 Innan pausen drog de upp fyra män från publiken som fick sätta sig på några pallar, sedan lutade de ner alla mot varandra och tog sedan bort en pall i taget...

 Tills det inte fanns några pallar kvar.

 I pausen lekte jag mystiska damen. (min fina fläta som jag pysslat ihop under dagen)

 Sjölejon är fina. Denna sjöng och fick igång publiken med klapplekar.

 Gillar skuggspelen mot duken.

  Lite sång i slutet.

Nu är det slut. Och månen lyser över tältet och kassan är stängd för idag.