Klädbytardag och Middag med Sandra

5 dagar till BF! Kliandet är hemskt men humöret är på topp!

Idag drog Madde mig ur sängen genom att locka med klädbytardagen på Ekerö. Jag hittade massor av fina kläder! Men oj vilken lång kö det var för att få betala. Jag kom relativt sent men det fanns så mycket fint kvar. Och så fick jag gulla lite med Maddes fina barn. Mys! Fick sen också två barnbyxor av Madde, hon skämmer verkligen bort mig.

Här är mina fynd för dagen...

Sen fikade vi lite innan jag åkte till Sandra som var grymt duktig och hade bakat fyra kakor! Jag blev kvar länge och blev sen bjuden på middag. Så lyxigt och gott!

Inte snyggaste minen jag gör men här möts magarna. Om sex veckor senast är vi båda mammor till var sin pojke! 

Ikväll ska vi se på film och mysa jag och mannen min. I morgon kommer mamma och pappa hit. Då ska det deklareras så det ryker om det! Ha en fin lördag alla!

Packet från finaste Nina

Idag har jag kliat och kliat. Tog min nya medicin och blev så dåsig och somnade. Vaknade av kliandet många gånger men sov och sov. När mannen kom hem orkade jag knappt säga hej. Han väckte mig dock nu klockan sju för att fråga om jag verkligen ville sova hela kvällen. "nej det vill jag inte..." Och då gav han mig paketet som vi inte lyckats hämta ut från posten på så många dagar. Det var från min fina vän Nina, som jag bodde granne med på studentboendet i Malmö. Det innehöll en present till Leo som hon gjort helt själv, det visste jag sen innan och jag var minst sagt nyfiken! Och vilken pysseldrottning hon är! Världens sötaste docka kom fram ur paketet. Med finaste luvan och kragen! Jag blev så rörd så att jag började gråta. Tack finaste! Sen fann jag ett fint brev och även en present till mig! Sötaste armbandet. Ojojoj. Nina, du har helt rätt, klart att pojkar kan och ska ha dockor! Tack fina du, du är otroligt omtänksam! Är så glad nu, mitt i helveteskliandet gjorde du denna dagen underbar.

Dockan, som hälsar på magen och undrar när Leo ska komma ut och leka?!?

Saknar min katt!

För det mesta känns det bara bra att bo här ute på Ekerö och att systern min bor i vår lgh med vår katt är jag bara tacksam för. Men när det kommer bilder som den här vill jag bara åka dit och pussa på henne. Älskade katt, jag saknar dig!

Kliande hud

Sedan i fredags har huden kliat mer och mer. Det började med magen, som ju kliat länge pga bristningar, och benen men har sedan blivit fötter, armar och huvud. Igår var det olidligt och dessutom har Leos rörelser varit mindre starka och inte så många de senaste dagarna. Vi kontaktade BB Sthlm för att få råd. De sa "kom in direkt" och det gjorde vi. Jag fick först lämna massor av olika blodprov, höll på att svimma under tiden. Men 2,5 h sömn och totalhysteriskt kli och för lite matintag var ingen bra grund för blodprov. Sen fick vi gå till BB avdelningen. Oj så trevligt det var där! Massor av personal som hälsade glatt, jättefina lokaler och de flesta andra patienter var så trevliga. Blivande mammor med uppenbara smärtor som skojjade och nyblivna mammor som med lysande ögon sa "snart är ni här". När vi fick komma in i undersökningsrummet fick jag en ctg på magen.

Såhär fint var deras väntrum. Grönt är temat och i taket är det träd... rätt dålig bild men kändes inte som att jag kunde gå runt och fota när det var folk där.

Att få ligga där och höra hans hjärta i 30 minuter var ljuvligt! Det slår så starkt och fint. Jag låg där och försökte låta bli att kliva och tyckte att vattnet kunde passa på att gå och förlossningen starta så att jag slapp åka hem utan bebis. Alla provernas resultat var bra, gallprovet var de tvungna att vänta på då det skulle skickas till huddinge men de skulle ringa idag innan lunch. Om det var dåligt så skulle de sätta igång förlossningen. Fick medicin mot klådan och sen åkte vi hemåt. Jag var så hungrig och trött så att jag mellanlandade i vår lägenhet i Bromma för att sova i tre timmar innan jag orkade ta mig ändå hem.

Väl hemma läste jag innehållsförteckningen på medicinen, och vad ser jag... Jo att det innehåller krospovidon. Fast jag är allergisk mot povidon. Blev orolig, kan jag verkligen äta detta? Som tur är har jag världens bästa apotekare till vän. Hon kollade genast upp hur de olika substanserna är uppbyggda, för det är inte samma sak. Men nej, det skulle jag absolut inte stoppa i mig! Så min glädje inför att slippa klådan över natten försvann.

Jag väntar nu på att de ska ringa från BB för att ge mig svaret på provet igår samt för att få en ny medicin. Samma medicin i en mindre storlek är nämligen utan kospovidon så det borde de kunna skriva ut!

När jag kliar på huden blir det som små blåsor. Det ser ut såhär idag på min armbåge. Som små små ljusa blåsor.

Naglarna ryker

Nu med nio dagar kvar till bf får man börja förbereda sig på att man snart kommer hantera något oerhört litet och skört. Man måste vara mjuk och fin. Och jag hade en sak som jag dragit ut på att fixa länge nämligen mina naglar. Egentligen är jag inte en tjej som måste ha långa eller fixade naglar men då jag insett att jag kommer behöva ha korta naglar i något år framöver så har jag bara låtit dem växa sedan en tid tillbaka. Och oj vilket ogräs det blev. Tillslut tyckte ju till och med jag att det inte längre var snyggt men lite häftigt är det att de kan bli så långa naturligt. Jag insåg nu när jag klippt av den hur svårt det blev att skriva på telefonen, det blev en helt ny teknik och jag hade riktigt svårt i spel som Rumble de första omgångarna.

Hej då naglar, ses om några år igen!

Vila och äppelpaj

Idag har vi gjort en bra sak: möblerat om. Rummet känns nu mer som ett ordentligt sovrum. Ska bara fixa lite innan jag kan ta en bild.
Nu kan vi båda gå på våra sidor om sängen och Leos säng kommer få plats på min sida. Annars har jag bara vilat, är så trött i kroppen hela tiden. Älsklingen har varit duktigare och städat och sprungit och gjort en ljuvligt god äppelpaj nu på kvällen till mig. Mmm, vilken karl jag har!

En månad

Igår var vi hos barnmorskan. Det var ett glatt möte. Nu har Leo fixerat huvudet! Det kändes att med två veckor kvar så var det väldigt bra nyheter. Vi fick också veta att om han envisas med att trivas där inne så sätter de igång förlossningen den 11 maj. Så nu är det då max en månad kvar tills vår skrutt kommer till oss. Det känns magiskt. Funderar lite på att börja läsa någon bok nu för att få tiden att gå, och då en skönlitterär och ingen om förlossning, barnliv eller sånt som upptagit mitt läsande de senaste månaderna. Men har så svårt att välja en. Men då både mamma och syster är bokmalar så finns det väääldigt många att välja på här hemma.

Fortfarande hostar jag, får upp slem och vaknar varje morgon med galet torr hals, aj. Barnmorskan sa att hon hoppas att Leo väntar tills jag är helt frisk o kry. Men när blir jag det då? Nu har det gått en månad sen jag blev sjuk och det är en seg förkylning. Men lite bättre vore skönt att bli.

På söndag ska vi på barnkalas och fira min kusin Malins ettåring Isidor. Han fyller år idag! HURRA!!! Jag började måla en namntavla till honom för ca ett år sen, kanske lämpligt att avsluta det projektet nu?! Men grejerna är i min lägenhet i bromma så beror på om jag tar mig dit eller syster tar sig hit. Vi får se. Det känns i alla fall så roligt att Leo kommer ha en syssling så nära i ålder att busa med. Sen är det lite tack vare Ior som jag kände att "men jag vill ju oxå bli mamma ung och nu är jag ju 25!" Malin är fyra år yngre än mig och vi har båda drömt om knytt sedan vi var "små". Och så plötsligt blev det så tydligt att jag inte skulle bli en sån där ung mamma som jag velat vara och trodde att jag skulle bli. Och den barn längtan som jag tryckt ner så länge bubblade upp. Minns första gången som jag träffade Ior, då bara rann lyckotårarna. Han var (och är) så fin och min glädje för Malin var enorm. Ett år idag alltså. Det gäller att njuta, tiden rusar.. Eller tickar kanske... Här är bilder från förra våren. Jag med Ior på första bilden. Malin med sin guldklimp i mitten.

Det är så galet tråkigt väder de här dagarna. Men jag försöker se det vackra i det. Kom att tänka på min familjs resa till Venedig förra vintern och hur oerhört vackert det var. Här är bilder från suckarnas bro, som var inbyggd pga renovering. De påminner mig om så mycket fantastiskt som jag fick uppleva de dagarna. Venedig på vintern är verkligen ett restips! Passa på innan staden sjunkit helt.