Glad Påsk!

Magen o mamman hälsar glad påsk till alla!

Ett paket!

Det finns bara en sak som är bättre än att få paket - att ge paket! Men att få ett paket med fint papper och fina band kan verkligen pigga upp! Igår fick Leo ett sånt jättefint paket av sin farmor. Och eftersom att han har lite svårt att öppna där inne i magen så fick vi hjälpa till. Det innehöll många superfina plagg. Kändes som att jag hade kunnat välja ut dem allihopa. Vilken bra smak din farmor har Leo! Är glad att ljusblått med traktorer inte fanns med. Något sånt plagg går väll bra men jag är ganska så fruktansvärt trött på alla tydliga könsroller på barnkläder. Jag vet att vi är många som efterfrågar neutrala kläder så blir alltid lika bestört när man går in i butiker.

Blev nästan lite gråtfärdig när jag la byxans fot mot Leos fot som trycktes ut ur magen, det är hans nya favorit syssla. Tänk att de bulorna är vår sons fötter som vi snart får pussa på. Fint!

Det här gömde sig i paketet.

Betydelsen av en bra partner

Äntligen börjar jag bli frisk. Min röst är nästan normal och jag kan sova längre stunder utan att vakna av att jag knappt kan andas. Idag fick jag sova länge och sen sov jag middag också. Det är 24 dagar kvar till bf och jag känner mig så laddad nu. Nu kan Leo få komma när han vill, och gärna snart. Det gör ont!

Idag har jag tänkt mycket på vilken tur jag har. Eller är det skicklighet? Jag pratar om min andra hälft. Om min man som är så oerhört viktig nu. Jag är oerhört bortskämd av honom och det känns ok. Då menar jag att jag normalt har jättesvårt för att få en sådan här lyxbehandling. Men nu känns det ok, det känns bra. Lyxigt. Men jag kan ta emot det. Det tog lång tid innan jag insåg att det är ok att ta emot. Att slappna av och låta sig tas om hand. Och jag vet att många runt om tycker att jag är lat, att jag nog inte är så svag som jag gör sken av ibland och sådär. Men min man ser mig och ger mig plats och tid och omtanke. Och han säger "skit i de andra, det här är du och jag och våra regler."

Hur hade det gått om jag haft en partner som inte hjälpt mig, stöttat, tröstat och peppat? Ganska dåligt skulle jag tro. Allt ont och ömt och jobbigt hade blivit lite för mycket. Sömnbristen för brutal och jag hade definitivt behövt tacka ja till de där antidepp pillren som jag blev erbjuden, och faktiskt till och mer nästan lite halvt påtvingad för några månader sen. Nu kunde jag säga nej. Och när jag hör om kvinnor som är ensamma i sin graviditet och tid med småbarn, med eller utan partner, så blir jag så tacksam. Det värsta måste vara att ha någon som man borde dela allt jobbigt med men som inte orkar, vill eller kan bry sig. Någon som inte ser sin roll. Sin del i barnet. I smärtan och i oron.

Jag får så mycket kärlek. Omtanke. Blir ompysslad. Bara idag kom han hem med fulla ICA kassar med god mat, med hemlig efterrätt och så hade han en överraskning: en bukett med vita liljor, som jag älskar. Igår stannade han hemma från sin innerbandy för att jag hade ont. Och allt med kärlek. Utan suckar eller miner eller kommentarer. Allt är ok. Förra veckan sprang han runt på stan i olika butiker och köpte amnings bhar till mig. Han ringer läkare och bokar tider när det behövs och följer med när jag är sjuk. Tappar upp bad, hämtar dricka, te varje morgon och kannor med vatten på kvällen. Han är verkligen min klippa.

Nu läser han boken Att föda och jag får ofta små sms med frågor "vad har du tänkt kring...?" och det känns så bra att han vill veta, vill förstå, vill kunna. Det är verkligen VI som ska få barn. Det är VI som längtar, tänker, planerar och oroar oss. Det är VI som är det här barnet.

Med hans stöd kan jag säga "min graviditet har varit helt underbar även fast mycket varit oerhört jobbigt fysiskt och psykiskt" och inte "det har varit skit men jag är väll glad ändå längst där inne" som jag säkert fått säga annars.

Tror inte att jag kan förklara med ord vad hans kärlek och stöd betyder. Hur mycket det förenklar och förbättrar.

Jag önskar att flera män/partners skulle förstå hur mycket deras närvaro och engagemang faktiskt betyder. Att vi gör det här tillsammans. Det här med barn och graviditet och förlossning.

Betydelsen av en bra partner är enorm! Jag är lycklig. Jag är kär.

Dagen efter och tens

Igår firades min syster (tänk att lillskrutten är 20 år!!!) här hemma med släkt och "extra släkt", ni vet folk man växt upp med som känns som släkt fast de inte är det genetiskt, och det var super trevligt. Jag var trött och kunde inte hjälpa till så mycket innan men jag kunde vara med i alla fall. Några av besökarna, min fina kusin Malin och hennes Isidor, sov över. Supermysigt! Jag o Peter får känna på livet med barn och mamma livet som mormor. Nu sitter Isidor i mammas knä och läser tidningen medan de pratar om skidåkning och fjällenäventyr.

Jag har ägnat morgonen åt att försöka förstå min nyinköpta TENS apparat. Det kändes inte så mycket (läs inget) tills Isidor fick tag i rätt knapp. Då hade han lyckats trycka upp den på nivå 30!
Men oj vad det kändes. Han blev helt förskräckt över mitt skrik och skrattanfall. Sen tog det ett tag innan jag fick ner den till en mer lämplig nivå, 7. Men nu är den igång i alla fall, tack vare en snart ett år gammal hjälpsam hand. Hoppas det kommer hjälpa mig, jag gillar det i alla fall och tror att det kommer vara bra både till mensvärk och axelsmärtor framöver. Toppen!

Barnmorskan och lila livräddare

Igår var en tuff dag men jag fick äntligen sova!

Idag har jag och mannen varit hos barnmorskan. Allt ser bra ut. Hon hade läste igenom vårt förlossningsbrev som vi mejlade på morgonen innan vi åkte och hon verkade imponerad. Hon hade inget att tillägga.

Jag känner att jag mår bättre idag. Men är fortfarande helt trött och yr, snorig och hostig. Är nu hemma hos mamma o pappa inne i stan och samlar kraft inför kvällens utmaning: informationsträff på förlossningen på bb stockholm. Ska bli kul att få veta lite mer.

Livräddarna för dagen är mina fantastiska ekologiska stödstrumpor och läkerol salvi. Fint att de matchar!

Den ärvda barnsängen

Det är något magiskt över saker som går i arv. En barnsäng som både min pappa och lillasyster sovit i som små har nu flygits till Stockholm från Göteborg för att vår son ska få sova där sin första tid. Det var min fantastiska bonusfarmor som hörde av sig och frågade om intresse fanns. Om det fanns! Det är en vit spjälsäng och vi hade ju iof redan köpt en på blocket men vi har ju två hem nu, ett i Bromma och ett på Ekerö så vi behöver ju två sängar. Det som jag varit ute efter är en säng som man kan sänka/ta bort ena sidan på så att amningen på natten blir lätt. Och det är en sådan vi köpt hem till Bromma. Men när vi igår fick hem det stora paketet och började montera så upptäckte vi att vi kunde montera denna gamla pärla med låg kant också, då kan den ställas vid sängkanten och Leo kommer då väldigt nära oss. Famor frågade vilket tyg vi ville ha, det gamla gula tyget var försvunnet. Men om det är någon som kan välja ett bra tyg så är det hon så vi gav henne fri händer. Det var jätte spännande att öppna och se vilket hon valt och som jag trott, det var perfekt! Ett smårandigt typ i vitt och beige som är så sött och harmoniskt. Ett stort tack till farmor som tänkte på oss, som köpte tyg och har sytt och som samordnade så att pappa fick med sig sängen på planet hem nu i helgen. Det är en dröm att Leo ska få sova där. Denna sängen är dessutom ett snäpp bättre än vår moderna, den har nämligen hjul så att jag kan rulla sängen om jag behöver.

Nu är vi snart helt redo! Leo, dags att börja tänka på utgång.

Ett stort tack till farmor!

Sommartid och svullen fot

Äntligen! Det är sommartid och våren är ett faktum. Jag älskar att bo hemma hos mamma och pappa nu den sista tiden och att få njuta av den fantastiska balkongen, tystnaden och deras sällskap när de nu kommer ut hit på helgen. Lite orolig var jag allt för att den långa resan skulle kännas jobbig för älsklingen men han stormtrivs. Det är skönt att komma hit, nästan lite magiskt, och det är verkligen skönt med allt extra utrymme. Jag tog mig friheten att ta hit mina balkonglådor som jag köpte förre året. Såhär fint är det på balkongen på förmiddagarna, senare kommer solen mitt fram vilket gör att vattnet glittrar... Det enda jag riktigt saknar med Bromma är att jag där väcktes av fågelsång från koltrast och här av fågelsång från skator. Kan man locka hit en koltrast på något vis? Och så saknar jag min katt!

Det blev ingen bra bild men såhär fina ser mina fötter ut nu när jag suttit uppe på kvällen. Svullet! Det kliar i tår och fingrar nu när jag svullnar upp. Jag bad älsklingen ta hit vår våg hemifrån, som är digital och som jag gått efter under hela graviditeten, för att kunna hålla koll på vikten. Det kan ju vara en indikation på havandeskapsförgiftning och då är en kraftig viktökning vara en annan avslöjande detalj. Vi ska till barnmorskan på tisdag så om det inte blir värre snabbt så väntar jag tills dess för att rådfråga henne. Men jag kände knappt igen min fot igår kväll. Dock har fotkräm, sömn och högt läge hjälpt så idag ser de mer ut som vanligt.

Idag ska jag njuta av att ha familjen hemma och fortsätta vara "hög" av hostmedicinen. Jag tycker att det är oerhört obehagligt men den hjälper ju sakta men säkert. Är verkligen inte frisk ännu men det går åt rätt håll. Cocillana-Etyfin hjälper men jag gillar inte att vara såhär påverkad. Det gjorde jag inte innan jag blev gravid och nu när man har en bebis i magen som man vill skydda mot allt så känns det verkligen konstigt att "droga ner sig".